Skolan kommer till byn
Helsinge sockens första byskola fanns redan 1837 i kyrkbyn och i slutet av seklet hade man redan skola med egen byggnad i tolv distrikt.

De yngsta barnen gick i ambulatoriska småskolor i bondgårdarna,det gjorde också barnen i Åggelby och Baggböle.I bonden Winbergs storstuga på Baggis (numera Pakin talo) var smedsdottern Elin Lihr lärarinna och på Åggelby gård undervisade handelsman Richard Lindström de små.Till lektionerna kom de med katekesen och griffeltavlan ännu vid sekelskiftet.

År 1896 byggdes den svenska folkskolan i hörnet av nuvarande Mickelsvägen och Svalustensvägen. Initiativtagare var troligen Åggelby gårds ägare Johan Henrik Eklund, som också arrenderade skoltomten. När skolan år 1926 firade sina 30 år hedrade man honom och hans hustru genom att avtäcka deras porträtt. Det kan nämnas att festtalet vid detta jubileum hölls av lärarinnan Hanna Hagbom (hon som tonsatte Båklandets vackra Maja) och en prolog, avfattad av Gånge Rolf (W.K.E.Wichmann)upplästes av lärarinnan Mandy Törngren.

I skolbyggnaden, som på 1930-talet hade ett utrymme på 1,129 m3 fanns i bottenvåningen två skolrum samt en lärarbostad om två rum och ett stort kök. Småskolan var belägen i övre våningen. Uthus och vedlider låg överst på den sluttande tomten. Skolhuset ägdes formellt av Helsinge socken också efter det att Åggelby år 1921 blev en självständig kommun.

Folkskolans första lärarinna var bygdens egen dotter, Elvira Nyström, född 1869 på Petas hemman. Hon utförde sin livsgärning vid skolan i nära 40 år och var en sträng lärarinna med stark kristen tro. Förutom lärare var hon många år medlem i det självständiga Åggelbys kommunalfullmäktige.

Också lärarinnan Mandy Törngren var många år skolans lärare. Hon bodde då i skolans lärarbostad. De båda lärarinnorna hade två klasser var i den högre skolan. De turades om så, att de förevisade två år i samma klassrum och på det sätet kunde vissa elever ha samma lärare alla fyra år, medan andra bytte lärare vartannat år. Då Elvira Nyström gick i pension i mitten av 1930-talet var Mandy Törngren lärare för alla den högre skolans klasser. Av småskolans lärarinnor minns man väl bäst ålandsfödda Esther Carlsson, som också verkade som sånglärare i Åggelby svenska samskola.

Under kortare perioder har också andra lärare varit verksamma i skolan. Lärare Rosenqwist var föreståndare då skolans stängdes år 1967. Han hade då sin lärarbostad i övre våningen.

Under de oroliga tiderna före första världskriget måste skolan en tid utrymmas på grund av att de ryska och kirgisiska befästningsarbetarna inlogerades där. Man höll då skola i Freundska villan invid järnvägen. Familjen Freund hade som tyska medborgare flytt till sitt hemland, men återvände till Åggelby då tiderna igen blev normala.

Skolarbetet åsamkades många besvärligheter också under vinter- och fortsättningskriget Det var ont om ved och vissa vintrar var endast den mindre skolsalen uppvärmd och alla fyra klasser samlades till lektioner i den.Under kriget återgick man stundom till det ambulatoriska systemet, småskolans elever undervisades i mindre grupper i hemmen.

Skolan levde på sparlåga under hela sin tillvaro. Förutom de tre lärarinnorna fanns på 1920-30-talet endast hustomten, gamla fru Lovisa Granberg som praktisk hjälp.Mest uppehöll hon sig bakom en grön skärm i småskolans köksavdelning .Där värmde hon också diskvattnet och bar ner det i en hink till högre skolans tambur, där hon diskade faten efter dagens måltid. De elever,som hade veckodejour torkade disken.

Och eleverna då? Redan i 9-årsåldern hade de praktiska uppdrag och ansvar tillsammans med läxläsningen.Förutom disktorkningen skulle eleverna sopa klassrummens golv efter lektionerna.Dejourerna kom till skolan i god tid om vintermorgnarna och eldade de stora kakelugnarna. När skolan fick ved gällde det för barnen att kasta in vedklabbarna i vedlidret. Skolgossarna bar in veden i den stora vedlådan i högre skolans tambur. Det är ofattbart att nu tänka sig att detta skedde bara för 60 -70 år sedan.

Eleverna fick ett mål varm mat per dag.

I motsats till dagens skolsystem hade föräldrarna då råd att bekosta sina barns skolmat. I stora lådor, fyllda med halm, kom dagens soppa i stora mjölkstånkor. Måltiden var inte alltid så njutbar, det hände att vällingen var vidbränd, men man lämnade ingenting kvar på tallriken vid den tiden …

Visst var skolutrymmet litet.Det fanns ingen gymnastik-och festsal,och t.ex. till julfesterna bar man den större salens pulpeter in i den mindre salen. Gymnastiken hölls på mycket minimala ytor.

I oktober 1934 hade den svenska folkskolan 24 elever i den lägre och 44 elever i den högre skolan. Det fanns planer på att bygga ett nytt och större skolhus på en annan tomt. Men efter de stora årskullarnas skolgång minskade elevantalet markant. Den svenska folkskolans skolklocka ringde för sista gången vid skolans examensdag 1967. Barnens skolgång fortsatte i Kottby lågstadieskola.

Medan Åggelby ännu var en by av Helsinge storsocken, startade också verksamheten i Åggelby svenska samskola år 1911. Fröknarna Wibergs småskola arbetade i Åggelby åren 1910-1919.

Den finska folkskolan inledde sin verksamhet år 1919 men fick sitt eget skolhus med 3.135 m3 utrymme år 1925 under Åggelby kommuns självständiga tid. Den finska samskolan öppnade sitt läroverk 1924 i den av Maj och Arvid Lind byggda villa Lindebo vid Mickelsvägen.

Den svenska folkskolebyggnaden revs och tomten är nu ett bostadsområde. Troligen är också den i berget insprängda källaren raserad. I den samlades skolans elever och grannar under andra världskrigets bombräder. Men alldeles invid vägen syns helt tydligt resterna av skolans igenfyllda brunn.

I över 70 år gav Åggelby svenska folkskola sina elever den första drycken ur kunskapens rika källa.Och brunnen vid landsvägen var alltid fylld av friskt vatten.

Britta Holmlund 2002

Medhjälpare Kaj Blomberg

Tillbaka