Ajankohtaista Kepskiosken i Kottby är kioskernas pärla

I HBl onsdag 7 augusti, sidorna 24 & 2, finns ett helt uppslag om vår kepskiosk, skriven av Jesper von Hertzen. Bilderna, fem stycken, plus bildtexterna utelämnade, men här nedan texten:

Kepskiosken i Kottby är kioskernas pärla

I Helsingfors finns drygt tjugo funkiskiosker - i folkmun ofta kallade lippakiska, kepskiosk. Sorgligt många står och förfaller men i Kottby mår den mer än väl.

Ettans spårvagn har nått sin norra ändhållplats och skenorna gnisslar när den byter riktning vid Pohjolaplatsen i Kottby i Helsingfors. Ett stenkast ifrån, vid parken, finns kepskiosken i Kottby som för nionde året i rad förestås av Jaakko Ruotsalainen.

Sådan ägare, sådan kiosk. Om Ruotsalainen är en repliksnabb och färggpann typ, kan detsamma sägas om hans kiosk: utestolar i granna färger, klistermärken på fönstren, trasmattor och en massa små roliga detaljer som en skylt som i värsta sommarvärmen varnar för fallande snö och is från taket. Föreningsbankens gröna jordglobsspargris (de som är födda senast i början av 1980-talet torde känna igen den) hänger från ett snöre ovanför disken.

Kaffet - här finns också cappucino och latte - dricker man från koppar som alla är olika till utseendet och glassbägarna och faten för bakelserna är också de samlade från alla de håll. Inga Ikea-muggar här inte.
- Vi har sådana prylar som vi själva gillar. Hemma ser det likadant ut, säger Ruotsalainen.

Att vara kioskägare är ett bra jobb, men är man ute efter stora vinster är det fel bransch, menar Ruotsalainen.
- Trots liten vinst försöker vi maximera kvaliteten. Vårt syfte är att skapa ett stadsutrymme som möjliggör möten mellan människor. Alla är välkomna hit.
- Man klarar sig men lönsamt är det inte. Man kan inte göra det här med dollartecken för ögonen. Om pengar vore min valuta skulle jag nog ha ett riktigt jobb.

Många förfaller

De äldsta kepskioskerna härstammar från slutet av 1930-talet, de yngre från 1940- och 1950-talen. Under årens lopp har några kiosker rivits men de flesta finns kvar: tjugo traditionella kepskiosker i trä samt fyra runda betongkiosker från samma tidsperiod. Alla är skyddade och kan inte rivas.

Dessvärre verkar inte den arkitektoniska skyddsstämpeln garantera alla kioskers överlevnad - när HBL besöker dem under två fina sommardagar står hälften tomma. De står och förfaller rakt framför ögonen på helsingforsarna. Till de värsta exemplen hör kioskerna i Blomsterparken i Eira, i Elisabetsskvären i Kronohagen och på Helsingegatan i Berghäll.

Annat är det med kioskerna i Munksnäs och Lappviksskvären: det syns på långt avstånd att de är väl omhändertagna. Vissa kiosker är rätt nischade, som Bergmansskvärens kiosk där anrika restaurang Sea Horse har sin sommarterrass eller kiosken vid Arbis där den populära veganrestaurangen VG Wok håller till.

Mångsidiga Kottby

Funkiskioskerna håller öppet sommartid, kepskiosken i Kottby öppnar "efter första maj-marschen och stänger i slutet av september", för att citera Ruotsalainen.
- Inte kan man hålla öppet på vintern, vi har vatten bara på sommaren och kiosken är inte isolerad. Ibland kan vi ha öppet också vid julen eller under fastlagstider om vi har något speciellt program, säger Ruotsalainen.

Ursprungligen byggdes kioskerna i anslutning till spårvagnslinjernas eller bussarnas ändhållplatser eller vid andra livligt trafikerade platser. Läget vid Pohjolaplatsen kunde inte vara bättre, enligt Ruotsalainen.
- Kottby är ett av de bästa och intressantaste områdena i Helsingfors.

Det socioekonomiska spektrat är brett, det finns dyra småhus och billiga folkbostäder. Parken här bredvid lockar människor och samtidigt är det en livlig trafikknutpunkt.
- Hit kommer alla typer av människor. Ju mer olika människorna är som kommer hit, desto bättre diskussioner blir det!

Text & foto: Jesper von Hertzen  

Yhteistyössä